Produkter mot skadedjur
PriceRunner Köpskydd

Rådgivaren

Du är här: Rådgivaren > Ormar, Orm

Ormar, Orm

Ormar

I Sverige förekommer arterna huggorm (Vipera berus), snok (Natrix natrix) och hasselsnok (Coronella austriaca). Sveriges ormar är alla fridlysta. Om man finner ormar på sin tomt, och inte önskar ha dem där, skall man inte döda dem. Den lokala herpetologiska föreningen hjälper gärna till med att flytta dem till ett bättre ställe. Kopparödla kallas ibland för kopparorm eller ormslå men är alltså en ödleart och inte en orm. Huggormen är den enda giftiga ormen i Sverige, men dess bett är sällan livshotande för en vuxen människa. Hanen av huggormen blir i allmänhet mellan 34 till 76 centimeter lång, honan mellan 42 och 78 centimeter. Enstaka exemplar om cirka 100 centimeter, är kända, speciellt från norra delen av utbredningsområdet. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokens runda). Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens. Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta – melanistiska – individer. Dessa är speciellt vanliga i skogstrakter, vid sjöar och dammar, längs kuster och på öar. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men fler honor än hanar är helsvarta. Det finns även normalfärgade former som saknar sicksackbandet. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren. Svarta snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra. Ett sätt att skilja dem är att studera huvudet. Snokar har oftast en gul fläck på varje sida av huvudet. Sådana finns inte på huggormar. Vissa svarta snokar saknar dock nackfläckar. Källa och bilder: Wikipedia.

 

Rekommenderade skrämmor